Recension: Lost in Translation

Jag tog mig äntligen tid att se den - i media - kritikerrosade Lost in Translation av Sofia Coppola. I huvudrollen ses - den innan denna film - halvdane Bill Murray och Scarlet Johanson.

Filmen handlar i stora drag om mötet mellan en gammal skådeseplare och en ung författare möts i Tokyo. Han där - för att spela in en reklamfilm för Whisky och hon där tillsammans med sin man som är fotograf. De har ingenting gemensamt men ingen av dem känner sig hemma i Japan och dess kultur. Tycke uppstår dem emellan och de börjar att umgås. Filmen är en kärleksförklaring till Tokyo och dess invånare vilket är tydligt i Coppolas framställning av storstaden. Lost in Translation berättas i ett långtsamt tempo - lite väl långsamt kan tyckas.

Det vilar en skön atmosfär över filmen. Dialogerna är relativt få och det läggs större vikt på huvudrollsinnehavarna att uttrycka sig genom skådespeleriet. Ett genidrag. Den varma och underbara atmosfären och de exotiska miljöerna har en central roll i filmen. Detta tillsammans med den romantiska känslan som infinner sig under stora delar av filmen kan få alla macho-mans att smälta som is.

Plus:
Scarlet Johansson - visar sitt fulla register och vilken enastående skådespelare hon är.

Minus:
Det tidvis slöa tempot.

3/5