Recension: Saw II

Saw var en av de största överraskningarna 2004. Filmen rangordnades av undertecknad som en av de absolut bästa skräckfilmerna på länge. Det vore lögn att säga att mina förväntningar inte var skruvade till max direkt när jag fick höra att en uppföljare var på gång.

Filmen utspelar sig ett par månader efter första filmens slut. Denna gång har Jigsaw kidnappat och satt ett par ungdomar i ett hus – ovetandes varför. Ett element till originalets storhet var enkelheten. Den handlade om två – för varandra okända – människor faststängda i en skitig lagerlokal ovetandes varför. Ingen av dessa två är kvar i uppföljaren utan har bytts ut mot ett par ungdomar och i stället för att fokusera på att finna anledningen till varför de är inlåsta och vad de har gemensamt läggs större vikt vid att argumentera och bråka med varandra. Dialogerna i Saw II är ogenomtänkta. Bousman borde lagt ner mer tid på att skapa en vettig dialog och försökt minska ned antalet oneliners.

Miljöerna i Saw var gråa, ensliga och kusliga. De tillhörde ett av de bästa elementen i filmen. Regissören har lyckats minst lika bra här då miljöerna är lika skitiga och skräckinjagande.
Skådespeleriet i originalet var tunt – så även här. Donnie Wahlberg känns varken levande eller trovärdig i rollen som polisinspektören Eric Matthews.

Sammanfattningsvis är Saw II en medioker uppföljare. Den innehåller de flesta saker originalet gjorde men utförandet är sämre och filmen känns varken originell eller nyskapande. Större vikt borde ha lagts ned på historien då det finns plotholes. Filmen känns från första början till slut som en sämre version av Saw. Nyligen annonserade Liongate ut att en uppföljare är under produktion. Finns det kvar någon publik till en sådan film?

2/5