Recension: Big Fish

Med Big Fish visar återigen Tim Burton känsla för sagoberättande och Danny Elfman glänser som vanligt med musiken.

Big Fish handlar om Edward Bloom (Ewan Mcgregor) , en man med stor aptit på livet och historier. För de flesta är Edward en humoristisk och varm person, för hans son är han en gåta.
De har inte talats vid på tre år eftersom sonen Will tycker att fadern är en lögnhals. Filmen tar sin början i slutet av Edwards liv (då gestaltad av Albert Finley) när han försöker ta reda på vem hans fader egentligen är.

Vi får ta del av Edwards liv genom flashbacks och historier om honom, alla kryddade till max och med en stor portion humor. Tidigare har Burton visat att han är en av de främsta på sagoberättelser men denna gång är storyn relativt tunn och inte allt för gripande eller intressant. Det bästa med filmen är i stället fotot och "Feel-good-känslan" och med denna film hyllar Burton fantasin. Filmen är nästan två timmar lång och visst känns det som man kunnat korta ner den en aning.

Som helhet är filmen sevärd men långt från ett mästerverk.


3/5