Prison Break

Så var det dags igen. Dags att glugga Prison Break Episdode 14. Prison Break är en relativt bra serie, men långt från så bra som tidningarna beskriver den. Jag vet inte riktigt varför jag kollar på serien. Det är väldigt lätt att utläsa vad som sker och vad som kommer att ske. Det är den största nackdelen med Prison Break och serier överhuvudtaget.

Jag surfade runt på diverse forum och alla kommentarer jag sett om serien var raktigenom goda. Många hyllade serien som den bästa någonsin gjord och de flesta är intresserade av att följa slutet av säsong I. Personligen tycker jag serien är rejält överskattad. Den är fylld med massa plotholes och onaturliga omständigheter som alltid faller till de inblandades sida.

Exempel i detta program. Scofield, T-bag, Sucre, Gammeldöden och den färgade blev tvungna att skynda sig tillbaka till målerihuset (eller vad det nu är, minnet sviker) från rummet de planerat att fly från. När de är tillbaka i målerihuset ska de klättra upp ur hålet de grävt tidigare och detta tar cirkus 10 sekunder per person. I samma ögonblick som den förste kommer upp ur hålet får man se att Bellick är på väg. Gammeldöden fastnar såklart och hinner inte upp. Precis när de röjt undan spåren kommer Bellick inrusandes i rummet. De klarar sig. Han går därifrån, men kommer underfund med att en saknas. Han går tillbaka. Detta tar ungefär 10-15 sekunder. Under tiden hinner Gammeldöden klättra upp ur hålet och de hinner röja undan bevisen. Detta tog cirkus 30-35 sekunder först (att ställa tillbaka bordet) men nu gick det på 10 sekunder. Och självklart gjorde de inte ett ljud ifrån sig.

Detta är bara ett av många onaturliga saker som inträffar. Detta händer hela tiden, i varje avsnitt. Addera en fånig kärlekshistoria, galna CIA-agenter och man får Prison Break. Lika onaturligt som Prison Break är, lika motsägelsefull är jag, eftersom jag väljer att se på serien. Men hallå lixom, Vem vill inte se hur det går för Peter Stormare?