American Dreamz (spoiler)

En omtumlande film på både gott och ont. Överraskande som få komedi/drama där man kanske trodde sig veta händelseförloppet i förväg. Filmen är en komedi, samtidigt ett drama med politiska influenser. Resultatet? En ganska konstig röra. Jag gillar filmen för dess ovanliga slut men kan samtidigt spy galla över dess patetiska försök till sentimentala politiska infslag Om Dennis Quaids karaktär, Amerikansk president, fungerar som metafor för regissören Paul Weitz åsikt om George Bush vet jag inte, men sällan har man skådat en mer iq befriad president. Att blanda in politiska åsikter i en komedi och sända ut ett budskap är sällan ett lyckat drag, inte här heller. Den politiska slutklämmen, som är tragiskt sentimental, stinker mögelost och man vet inte riktigtgt om det var meningen att man skulle skratta eller gråta. Den sämsta dialogen med undantaget European Gigolo är funnet!

Men filmen är inte enbart dålig. Den är, utan att vara rolig, relativt intressant utan att vara hysteriskt rolig. Jag hade förväntat mig en betydligt mer humoristisk film och blev, tyvärr, lite besviken. En lättsam film var serverad och visst fick jag det men en sådan med nästintill helt befriad från humoristiska inslag.

Det är min fasta övertygelse att alla karaktärer i filmen endast fungerar som metafor för Weitz
att uttrycka sin åsikt kring en rad olika saker. Till exempel huvudkaraktären, whitetrash-bruden Sally Kendoo som dumpar pojkvännen för att sedan ta tillbaka honom för att ha chans att vinna American Dreamz. För att riktigt vara säker på att vinna ser hon till att ligga med programledaren, Hugh Grant. Självklart upptäckts detta och i direktsändning spränger sig pojkvännen med en bomb tänkt att döda presidenten. Låter det virrigt? Inte som du tänkt dig? Ungefär så är American Dreamz. Man förväntade sig en sak, fick en annan. Kluvna känslor typ.