Requiem for a dream

Well. Top60 på IMDB, upphaussad av varenda kotte som sett den. Höll den måttet? Nej. På diverse sajter går jargongen "som ett knytnävesslag i ansiktet" och "otroligt gripande". Jag anser att båda citaten är totalt felaktiga. Aronofsky lyckas inte alls med att få oss att bry oss om huvudkaraktärerna. Knark, its all about knark. Tre unga drogmissbrukare och dealers leds in i en ond spiral där hela deras existens är hotad. Tre attraktiva ungdomar skall tilläggas. Det borde alltså vara synd om dem. Men någon sån känsla infinner sig inte. Aldrig. Jag kanske är känslokall men när Aronofsky inte får mig berörd har han misslyckats. Jag kan förstå varför filmen blev en kommersiell succé. Unga, ambitiösa ungdomar fast i ett träsk som de flesta inte vet något om, men kan relatera till. Filmen är snyggt filmad och klippningen är av högsta kvalite. Med lite mer känsla hade filmen kunnat bli riktigt bra, men nu river den första häcken och hamnar i "Duglig underhållning, inget mer-facket."