Recension: Masjävlar

Ett flertal gånger har jag läst om Masjävlar i tidningen. Vad som stod där bör man kanske inte ta på för stort allvar. Jag bestämde mig iallafall för att ge filmen en ärlig chans, vilket jag, i efterhand, ångrar.

Masjävlar är dynga. Filmen har lovordats av många och var, om jag inte minns fel, nominerad till en eller flera Guldbaggar. Filmen är slätstruken och ointressant. Filmen handlar om Mia, uppväxt i Dalarna men sedan 15 år tillbaka boende i Stockholm. Hennes fader fyller 70 år och det ska såklart firas ordentligt med en stor fest. Filmen innehåller alla sorters stereotyproller, den dumglade systern, den pessimistiske och avundsjuke systern och den humoristiska och äldre mansgrisen. Tidigt i filmen får man en klar bild av hur personerna ser ut på ytan, men står allting rätt till? Självklart inte.

Filmen är regisserad av Maria Blom, en rookie i sammanhanget. Jag förstår uppriktigt inte all hype kring filmen. Filmen har en intetsägande historia och riktigt tråkiga skämt. Skådespelarinsatserna är filmens ljuspunkt. De hjälper inte upp filmen nämnvärt men visar att svenska skådespelare kanske inte är helt värdelösa ändå. Sammanfattningsvis är Masjävlar en intetsägande och ointressant dussinfilm man klarar sig utan.

1/5