Spontan tanke om The Departed

I detta ögonblick rullar eftertexterna till Martin Scorseses senaste alster The Departed. Vi kan säga så här, jag älskar Martin Scorsese. Många av mina favoritfilmer är gjorda av han. Om en film är medioker kan jag ändå se något i den och tycka om den just för att Scorsese regisserat.

The Departed största problem är att som det brukar vara vid remakes remakes; Byt ut miljö och skådespelare, kör samma historia på en annan plats. Egentligen bör jag väl inte vara överraskad att Departed följer samma dramaturgi som Infernal Affairs. Men jag blir det ändå, dumdristig är vad jag är.

The Departed var sämre än IA för att:

- Storyn är exakt likadan som i IA. Har man sett IA vet man i princip exakt vad som kommer att ske, när det kommer att ske.

- Nog för att Leonardo Di Caprio är bra i huvudrollen (dock inte så bra som vissa hävdar) kände jag ingen som helst sympati för hans karaktär. En styrka Infernal Affairs hade var att man fällde en tår under filmen klimax. Här bryr man sig inte. Den enda man kände en viss sympati för var Mark Wahlbergs karaktär.

- Filmen är väldigt platt. Första timmen var intressant. Andra timmen är en enda lång transportsträcka mot slutet. Filmen utspelar sig under ett par år vilket inte märks av alls. Det känns som om det hela utspelar sig under ett par månader.

Nog för att jag hade en avvikande kopia under ett par tillfällen under filmens klimax, men ändå, det kan inte avgöra allt. Hur som helst tänker jag se filmen igen om ett tag och senare på bio.

Sopranos säsong sex - del två.

Borta hos Eonline publicerades det en glädjande nyhet för alla Sopranos fans. Arbetet med bonusepisoderna är i full gång och hittils han man hunnit filma de första sex episoderna.

"- The extra episode was green-lighted "several weeks ago," Schaffer says, adding that shooting is complete on the first six episodes...

The Sopranos' final season is slated to begin airing Apr. 8, with the extension meaning the series finale airs in early June."

Nyheten i sin helhet går att beskåda här

Casino Royale

Casino Royale

Alla är väl mer eller mindre medvetna om att man får tycka som man vill utan att bli retad eller slagen på. Att oavsett åsikter ska man slippa bära dumstrut och ses ned på. Jag tänker nämligen komma med något, i vissas öron, kontroversiellt. Jag vågar påstå att Casino Royale är den bästa Bondfilmen någonsin och att Daniel Craig är minst lika bra James Bond som Sean Connery.

Mycket har hänt sedan 2002 då Die Another Day hade premiär. Den största skillnaden är såklart att man bytt ut Pierce Brosnan mot Daniel Craig. Ett på förhand, omtalat byte. Utan att överdriva nämnvärt kan man väl slå fast att Craig fått utstå en av de största häxjakter en Bond-skådis någonsin gjort. Ett flertal hemsidor vars enda syfte att göra narr av Craig har skapats men lagom till premiären har dem försvunnit. Inge vidare konstigt då även de största Craig-antagonisterna sadlat om och insett att Craig funkar alldeles utmärkt som 007.

I och med Casino Royale’s premiär har Bond återgått till scratch. Tiden innan James blir 00-agent. Filmen börjar med att man i svartvitt får se hur James blir 007. En medvetet val man gjort sedan Die Another Day är att man gjort Bond dödlig. En människa, ingen maskin, som faktiskt gör misstag och springer efter bovar. Genom att återgå till grunden har man tagit ett steg framåt. Ta farväl av teknologiska bilar med raketer och andra diverse prylar, säg hej då till Q som för alltid gått i pension. Fördelen med att minska ned antalet övernaturliga skjutvapen och bilar bidrar starkt till att filmen känns betydligt seriösare än filmerna under Pierce Brosnan eran. Trots att filmen är fylld med action på sina ställen är det mesta motiverat och det fyller en funktion utan att för den delen vara överdrivet eller klichéfyllt. Kom ihåg att dagens (eller gårdagens) Bond är mänsklig - med andra ord - springer han efter antagonisterna.

James Bonds första uppdrag som 007 går till Madagaskar där han ska spionera på en terrorist vid namn Mollaka. Bond misslyckas dock med uppdraget och tvingas sedermera för att bibehålla sin 00-status undersöka saken vidare på egen hand. Spåren leder till Le Chiffre, en bankir åt all världens terrorister och till en svettig pokermatch i Montenegro på Casino Royale. Om Bond vinner krossar han Le Chiffre och hans terroristorganisation, men om han skulle misslyckas har finansdepartementet omedvetet stött terrorism.

Det mesta i Casino Royale är klockrent. Daniel Craig är som klippt och skuren för rollen. Craig är den första som gestaltat Bond som lagt ned tid på skådespeleriet som varit halvdant om man tänker tillbaka på Brosnan tiden och dessförinnan Timothy Dalton. Mads Mikkelsen som spelar Le Chiffre ger ett stabilt och nästan kusligt intryck. Även han passar bra i rollen. Eva Greens karaktär Vesper Lynd är ändå den som ger det stående intrycket som första Bond-bruden med lite dignitet och djup. Hennes karaktär finns inte bara ett vackert utseende och bröst utan karaktären är facetterad, kaxig och har pondus – vilket inte tillhör vanligheterna.

Filmen är två timmar och trettio minuter lång, lite längre än andra Bondfilmer. Inte alls för lång då alla moment är motiverade även om filmen stagnerar en aning mot slutet. I stället för att fortsätta i samma hektiska tempo går den i en kort dvala under vilken vi lär känna James på ett personligare plan. Under denna del av filmen kommer nog en del otåliga börja kolla på klockan och längta hem. Men varför ska man klippa ner sekvenser för att behaga otåliga biobesökare? Dessa sekvenser är ett viktigt led i jakten på att lära känna James Bond och i högsta grad motiverade. Ledmotivet ”You Know My Name”, ackompanjerat av Chris Cornell är rätt så mediokert och ger inget slående intryck.

Casino Royale är utan tvekan James Bonds comeback till finrummet. Daniel Craig visar trots tvivel att han var rätt man för jobbet. Filmens enda egentliga nackdel är att James ännu inte blivit den alfahane vi är vana vid. Lite av charmen med Bond-filmer är alla fyndiga One liners. Här finns knappt några One liners och här dricks ännu ingen Vodka Martini. Eftersom detta är den första Bondfilmen ur kronologisk synvinkel – nystarten - kanske vi kan anta att James ännu inte utvecklat sin goda smak för alkohol ännu?

Klipp från Spiderman 3.

Enjoy!

http://www.youtube.com/watch?v=fpnPlYWY1Dg

Tankar inför Casino Royale

Casino Royale är första Bond-filmen i historien att entra IMDB's top250-lista. 233 plats, 8.2 i genomsnitt är imponerande. Extra roligt är det då mycket av förhandssnacket handlade om Daniel Craig, om han hade vad som väntas av en Bond, utseende, muskelmassa osv. Jag får väl motvilligt erkänna att jag är en av de som på förhand dömde ut Craig. Dock skall erkännas att pendeln åkt fram och tillbaka mest hela tiden men att jag för en vecka sedan bestämde mig för att tycka om honom. Det är någonting hos honom som triggar Sean Connery känslor hos mig,det är någonting med Craig som är retro. Avsaknaden av hår på huvudet kanske? Eller bara det faktum att han faktist har ljust hår.

Nåväl ikväll, 23.59, är det dags. Vad talar då för Bond denna gång? De senaste fyra filmerna har ju faktist varit riktigt dåliga.

Först och främst, Daniel Craig - han är kanske inte Brad Pitt gällande utseende men han är retro och en bra skådespelare. Bond i Casino Royale är mer trogen Ian Flemmings böcker, dvs mer manlig och uppkäftig. Brosnans bond blev lite väl mesig, han blev för snäll mot kvinnorna. Ingen Bond utan att han örfilar kvinnorna minst en gång per film.

Nostalgi, för oss som är födda på 1980-talet.

Kom över en massa intron till tecknade serier från ens barndom:

Ryu - Grottpojken http://www.youtube.com/watch?v=QyxRDLfEmgs

Cobra http://www.youtube.com/watch?v=SvvSGzkq42Y

Starblazers http://www.youtube.com/watch?v=m9A9jLHjD3c

Robotech http://www.youtube.com/watch?v=dh7p_l8z4KE

Gobots http://www.youtube.com/watch?v=i9fUmKUOvkg

Starzinger: http://www.youtube.com/watch?v=c1ClSdrr01w

Fler intron till filmer och serier finns borta hos retrojunk. Om det finns fler än jag som saknar barndomen finns möjligheten att, om än en för en kort stund, återvända dit.

Big Brother Linda hade sex i tv, blev känd och vek ut sig. Svor att aldrig mer göra det eftersom hon gått och blivit seriös. Efter floppen med Unika Partiet droppar hon dock kläderna igen. Anledningarna var många, några av dem:

Citat:

Jag är modell och jag ser fräsch ut – varför inte utnyttja det? Jag gör det för min karriär och mina barns framtid så att vi kan ha det bra.

Citat:

Varför offra något som jag är skapt till.

En bild från utviket går att se i sin helhet här. Linda själv kommenterar utvikningen
Och för er som inte glömt hur det gick när Linda försökte slå sig in i Playboy sist kan bege er hit

En stilla undran - har Du - Linda Rosing gett upp dina planer på att bli ansedd som seriös? Du är patetisk!

Departed är ett mästerverk.

Precis som väntat är The Departed ett mästerverk. Top 75 på IMDB funkar väl som måttstock för var och varannan svensson. Inte för att det var oväntat men ändå en lättnad. Det jag finner mest glädjande är att Leo's betyg är genomgående goda. Äntligen - ja äntligen! - kanske slutar människor att film efter film klaga på Leo. Bara för att genombrottet kom i Titanic ska en skådespelare av Leo's dignitet inte bli ihågkommen för en sån skitfilm.

The Departed har premiär i Sverige på juldagen, nästan tre månader efter USA premiären. Tre långa månader för oss som vill uppleva filmen på bio. Jag måste motvilligt erkänna att jag inte orkat vänta helt utan har sett halva filmen. Om filmerna har premiär samtidigt över hela världen tror jag fler människor väljer att faktist se filmen på bio än att ladda hem den. Men om man blir tvingad att vänta tre månader till filmen har premiär är chansen fan så mycket större att man faktist laddar hem den.

Back on track.

Om man inte skriver ett inlägg per kvartal försvinner bloggen, har jag hört. Hej hej, hemskt mycket hej.