Ultimata sömntipset!

Absolut bästa sömntipset, någonsin, är att lyssna på talkbok. Närmare bestämt Bilbo, En hobbits äventyr med Ulf Palme från SR. Shit, gubben får en att somna. Han får en att tröttna efter ett par minuter och sen, vips, sover man.

Hassan ringde igen!

Under de senaste dagarna har en viss Hassan ringt och terroriserat mig(!). Terroriserat må vara fel ord, men han har iaf ringt under illa valda minuter på dygnet. Hassan jobbar för de dövas riksförbund och har ringt fem gånger, på fyra dagar, för att tacka farsan för att vi stödjer (vi gör inte det längre:P) dem. Jag har hållt god min och snällt berättat att far inte varit hemma och att han kan ringa tillbaka senare. Vilket han gör, såklart. Det roliga är att han aldrig lyckas komma ihåg vem jag är, trots att jag svarat alla fem gångerna, och frågar, lågmält och inställsamt, vem det är som står för abbonemanget.

I går rann dock bägaren över. Jag orkade inte vara trevlig men orken tröt, eftersom jag låg och solade på baksidan vid poolen. Jag lade på - och hoppades att han skulle förstå vinkeln. Att poletten skulle ramla ner för honom liksom Det gjorde dock inte trevlige Hassan - han sitter i telefon med farsan just nu. Haha.

Bloggen på is, temporärt.

Måttet är rågat, droppen har runnit över glasets kant. Aktivt bloggskrivande är ett minne blott en tid framöver. Anledningarna är flera; våren är äntligen här, och med våren blir njuren, återigen, sugen på alkohol. Den tog ett uppehåll under februari och mars månad bara. Med andra ord försvinner tankar, recensioner och dylikt om/av filmer, men, jag har som mål, att fortsätta skriva om Sopranos och eventuellt Prison Break!

I'l be back, som Arnold skulle sagt.

Två saker som jag inte visste om mig själv

Tydligen var jag lik Seth i OC och jag har likadan röst som en av herrarna i A-Teens. Positivt eller negativt? Ingen aning, då jag aldrig sett ett avsnitt av OC.

Vilket jävla väder

Fyfan för svenskt väder. I går firade jag att våren var här med att sola i två timmar på baksidan. Därför åkte kavajen på idag - våren var ju här, trodde jag. Men inte då, två grader och snöblask. Usch!

Sommaren är här!

Fyfan alltså, vilket undebart väder det var idag. 11 grader i skuggan och knappt ett moln på himmelen. Äntligen, äntligen är våren här! Undebart

Vad har hänt med Tom Cruise?

Lider karln av en smärre 40-års kris? Han verkar i desperat behov av att både synas och höras i media. Först hela cirkusen med scientologerna, vidare om hur Katie inte fick skrika på förlossningen, hur perfekt deras sexliv är, och nu sist; han ska tydligen äta navelsträngen och moderkakan efter förlossningen. Yummy! Detta måste få ett slut - annars kommer man komma ihåg Tom Cruise som en galen man, desperat efter att synas, och inte för hans skådespelarinsatser.

Tillbaka på ruta ett Prison Break.

Det var en aning tröttsamt att se episode 18 eftersom man redan sett episode 19. Programmet var - trots att man förstod vad som skulle ske - relativt intressant och sevärt. Tyvärr innehöll programmet det - numera - vanliga Gå-fram-ett-steg-åka-två-tillbaka intrigerna. Det mest intressanta med hela programmet är ändå frågan om vem Nick egentligen är. Vem sätter han dit Veronica för - The Company? Varför isåfall? Intrigen tätnar och förhoppningsvis får vi veta efter 22 episoder om Michael lyckas med att rymma - förmodligen inte - och om Lincoln kommer att frias - garanterat.

Transamerica

Jag hoppades, och jag trodde, att Transamerica skulle vara en kanonrulle. Med tanke på dess tema och att den vunnit Oscar var mina förväntningar högt ställda. Tyvärr uppfylldes dem inte.

Transamerica handlar om den transsexuella Bree (Felicity Huffman) som lever ett tillbakaryggat och ordinärt liv. Hon drömmer om att genomföra en könsbytesoperation. En vecka innan hennes dröm ska bli verklighet får hon ett samtal som raserar hennes tillvaro. Hon har en sjuttonårig son, fast i häktet och i stort behov av en fader. Hon bestämmer sig för att se sonen och det hela slutar i med en road trip som förevigt förändrar bådas liv.

Filmen åker berg och dalbana genom nästan hela filmen. I bland är filmen humoristisk, för att i nästa scen, bli dramatisk. Det är dess största nackdel, att den ofta byter färg, likt en kamelont. Skådespelarinsatserna, och framförallt Duffman, ger realistiska intryck men filmens störta brist är att det inte egentligen händer någonting förens i slutet. Regissören Duncan Tucker tycker jag misslyckas radikalt med att bygga upp en känsla kring huvudpersonerna. När Bree blir verbalt avklädd av sin konservativa moder i slutet skrattar man istället för att tycka synd om henne.

Sammafattningsvis är Transamerica ingen dålig film. Tvärtom. Det är en vacker historia med vackert foto om två vilsna själar som försöker finna sig själv befriad klicheéfyllda inslag. Det negativa är att personporträtten lämnar mer att önska och att filmen byter skepnad och avsaknaden på händelser som för historien framåt.

Bye Bye Vito Spatafore!

Veckans scoop i Sopranos; Vitos lik i garderoben har gett sig till känna. Vad, som från början, var ett rykte har blivit fakta. Stackars Finn (Meadows pojkvän), inför alla capos fick han grundligt återge vad han sett den där ödestigra morgonen. En börda lämnade hans axlar. Skönt för honom. Desto mindre 'skönt' är det för Vito - som numera är på rymmen från Tony. Kan väl inte klandra honom direkt - eftersom han förmodligen kommer försvinna. Tony däremot, överraskade mig en aning. Efter samtal med Jennifer Melfi, hans psykolog, kom han till insikt med att alla som suttit av tid inuti fängelset kanske varit puttruffare under den perioden. Den insikten kombinerat med hans nya syn på livet gör att han vill skona Vito. Om dem nu ska skona Vito, är risken stor, att den ömsesida respekten gentemot hans capitanos eskalerar och helt spolas bort. Vågar Tony ta den risken? Tveksamt.

Misslyckat lov

Fyfan vilket misslyckat påsklov. Jag har varit sjuk under hela lovet - från första stund och är fortfarande sjuk. Ödets ironi eftersom jag inte varit sjuk under skolveckor sedan mellanstadiet - men varit sjuk under lov de senaste tre åren. Tror benhårt på min egna teori om att man blir sjuk för att man, under lov, slappnar av och på så vis blir mer mottaglig för sjukdomar. Under skolveckor, när man går på högvarv, har man inte tid att känna efter. Om inte - har jag en jävla otur.

The Beach

Alla kommentarer jag hört om Beach är negativa. Antingen sög filmen för att Leonardo Di Caprio var med i den, eller, för att den spårade ur halvvägs. Jag håller inte riktigt med där. Leo är för det första gjuten i rollen som backpackern Richard och för det andra spårar inte filmen ur. Leo goes nuts, men vem skulle inte göra det ensam i djungeln? 5,9/10 på imdb speglar verkligen inte filmens innehåll och klass. Inget mästerverk måhända, men bra underhållning.

Jessica scores!

Under Big Brothers påskfest däckade en stupfull Samuel. Irene och Jessica tog tillfället i akt, och stoppade upp geleråttor i rumpan på denne. Mes som han är, började han böla, och beklagade sig "Jag tycker inte att det här är kul. Det är bara kränkande".

Blir intressant om jämställdhetsministern, Linda Skugge, eller random feminist går ut i media och beklagar sig över incidenten. Förmodligen hör vi inte mer om situationen eftersom det faktist handlar om tjejer som gjort något mot en kille. Det är varken intressant eller förnedrande då. Samuels beteende är under all kritik. En person med minsta gnutta självdistans hade skrattat åt det, inte bölat. Gråta ut inför hundra tusen tittare. Nja.

Kicki Falukorv är min idol

I veckans Hänt Extra var rubriken: "Utklädd Kicki Danielsson ber langare köpa ut falukorv åt henne". Hon är min fucking idol. Få svenska artister har gått ner sig värre än hon. Numer är hon inte deppig men inte heller lycklig och tycker själv hon är lik Dolly Parton.

Så var det dags igen!

Och så var det, återigen, dags för BB-Jessica att berätta om sitt totalt misslyckade liv. Förvisso är det väl inget fel i att vara hög på livet men.

The Departed

I en radiointervju sade Bill Monohan att The Departed förmodligen kommer ha premiär samma dag som han fyller år, dvs den tredje november. Ännu en intervju med Thelma Schoonmaker finnes här

Utdrag:

Will it be similar to Infernal Affairs the Hong Kong film on which it is based?
Thelma: I don't know, because we haven't looked at it. Neither Scorsese nor I will look at it until we've finished the movie – we don't want to be influenced by it. He didn't make the film because of that – he made it because of a very beautiful script written by Bill Monahan. He read it and said, 'My god, I have to make this movie,' with no idea it was based on another film. The script was just so strong, with themes that he loved, and it was so tough and had such great dialogue that he felt he had to do it.

Football factory

Football factory och Green Street Hooligans blir ofta jämnförda. Det är inte konstigt, båda behandlar huligankulturen. En avgörande skillnad finns mellan filmerna. Green Street Hooligans förskönar och förmedlar en osann bild av kulturen medans Football factory ger en oglamorös inblick i huligankulturen. GSE är det kommersiella alternativet där livet som huligan förskönas medans FF ger en mer sann bild - där våld, sex och droger är det primära. Om intresset finns för ultravåld och huligankulturen är FF betydligt mer sevärd än GSE.

#5 - Millers Crossing

Ranking: 5

Millers Crossing är Ethan och Joel Coens bidrag till genren. Millers Crossing är den intellektuella maffiafilmen. Filmen utspelar sig i stad på västkusten i USA, under 1930-talet, när spritförbudet rådde. Leo (Albert Finney) är en hårdnackad gangster som tillsammans med sin rådgivare och gode vän Tom (Gabriel Byrne) styr staden. Staden hotas att ta över av den italienske gangstern Johnny Casper och hans hejduk. Samtidigt som detta håller på att ske trasslar Tom in sig i en kärleksaffär med Leos flickvän (Marcia Gay Harden) och vänskap och lojalitet ställs på sin spets.

Coen-bröderna spänner musklerna och resultatet blir en väldigt bra och intressant maffiafilm med bra dialoger. John Turturro är mycket rolig och bra i bi-roll. Tråkigt att Steve Buscemi inte fick fler scener.

Maffia/Gangsterfilmer

Maffia/gangsterfilmer är min akilles-häl. Jag är väldigt svag för alster inom genren. Även om jag uppskattar att se sentimentala filmer, intellektuella filmer och filmer med bra tema är det ändå maffiafilmer jag uppskattar mest och anser vara bäst. Inte ens en bra komedi kommer upp i samma klass. Jag vet inte riktigt vad det är som väcker mitt intresse, men det kan mycket väl vara det glamorösa livet de lever (innan det går åt helvete, såklart). Jag, likt de flesta gangsters, hatar jobb och anser att arbete är ett sorts fängelse man är fast med åtta timmar om dagen fem dagar i veckan. Däremot är jag alldeles för skitnödig för att kunna mörda eller göra något olagligt. Så jag vet inte riktigt om det stämmer. En bra maffiafilm bör innehålla, förutom bra manus, en färgstark ensemble, gärna Robert de Niro kontra Joe Pesci.

Nåväl, tänkte i alla fall dela med mig av mina top5 maffiafilmer. Förhoppningsvis kan det vara lite inspiration för de få, väldigt få, som inte sett filmerna på min top5 lista.

Vilket kap!

Kommer precis från Elgiganten. Adrenalinet pumpar och jag är, ja, lyrisk. I exstas. Jag har precis gjort ett grymt, betonar grymt, bra köp. För en gångs skull. Jag kom över
Sagan om de två tornen - Collector's box (5-Disc) för 99 kronor, där DISC 5 är en skiva om Gollum samt att boxen innehåller en exklusivt utformad bok/videohållare/ministaty av Gollum. Inte för att leksaken i sig själv är något att ha, men extraskivan om Gollum är lätt värd 99 kronor bara den.

Leksaken ska dock bort, finns säkert någon i min närhet som fyller år snart. Två flugor i en smäll lixom.

King Kong

King Kong är rakt igenom en enda stor flopp. Med tanke på regissör, ensemble och budget borde filmen blivit ett mästerverk. I stället blir det ett magplask utan dess like. Första akten av King Kong, innan de kommer till Skull Island, är intressant. Riktigt intressant faktist. Peter Jacksson lägger mycket vikt vid bakgrundshistorian, personporträtten och att bygga upp mystiken kring ön. Innan de kliver ombord på ön har man fått en bra bild av hur kuslig och skräckinjagande ön är. Hittils allting gott. Men direkt när de kliver på ön byter King Kong tonläge och går över till att bli en actionfilm i mängden. Det är inte intressant längre - eftersom ingen vikt läggs på nånting annat än de överdrivna actionscenerna mellan Kong och T-Rex. Ett väldigt störande moment är, infödingarna. Måste man tänka på orcher när man ser dem? Har inte Jackson lämnar Sagan om Ringen bakom sig? Den tredje akten är ett enda långt sömnpiller och när eftertexten kommer drar man en lättnadens suck, äntligen är filmen slut.

Vad som hade kunnat bli en kassasuccé blir tyvärr en film med intressant första tredjedel men som ju längre tiden går stagnerar och faller ned och hamnar på botten av havet tillsammans med alla Van Damme alster. (Nej då, riktigt så dålig är King Kong)

(...)

Förövrigt är detta mitt 100 inlägg. Jag är mäkta imponerad av min kreativitet och över att inte helt förstört mitt sociala liv.

Rancid

Från bröderna Ersgård, Patrik och Jack, kom det, 2004, en osvensk thriller. Filmen handlar om James, en misslyckad författare, som vid en klassåterträff möter vänner, sin gamla kärlek och forna fiender. Skuldsatt och desorienterad blirHayson indragen i en mardrömslik mordhistoria.

Rancid har blivit sågad av nästintill alla. Varför? Visst - jämför man filmen med de flesta Hollywood produktioner kan Rancid te sig som en medioker thriller. Jämfört med svenska filmer är detta ett mästerverk. Vad har egentligen Beck, Wallander och Winter filmerna (som fått bra kritik) för nåt Rancid inte har? Ingenting. De är alla uppbyggda efter samma tråkiga mall och innehåller ingenting nytt. Rancid försöker vara annorlunda, och lyckas faktist. För att vara inspelad i Trollhättan känns Rancid väldigt osvensk. Hade jag inte vetat om det hade jag nog trott att den varit inspelad i New York. (filmen utspelar sig i NY)

Rancid är en förebild för hur svensk film ska se ut. Det ska vara osvenskt. Jag har tröttnat på Krister Henriksson, Mikael Persbrant och Peter Haber som poliser. Våga göra något radikalt istället.

Vilgot Sjöman död

Detta borde postats i går men jag får skylla på att jag glömde bort det helt enkelt. Vilgot Sjöman är död. Jag kan inte påstå att jag är bekant med många av hans alster och har bara sett korta snuttar ur ett par av hans filmer på filmkunskapen. Vad jag däremot vet om Sjöman är att han, tillsammans med Claes Eriksson, drivit kampen mot tv4 och reklamavbrott under spelfilmer. Om ett par dagar kommer utslaget i frågan - förhoppningsvis vinner Sjöman, Eriksson och hela det svenska folket.

(...)

Den riktige 'Don Corleone' är gripen i Corleone (lustigt att det skedde just där) på Sicilien efter 40 års flykt. Mer info här

Prison Break

Mycket riktigt, som jag trodde, Peter Stormares alter ego John Abruzzi gjorde comeback. Tråkigt nog har han, likt andra som varit med om nära döden upplevelser, blivit troende och "Varje dag är en gåva". Om det är ett spel eller inte återstår att se. Det vore tråkigt om den kanske hårdaste karaktären konverterar till tråkmåns. Avsnittet började i hög takt. På väg till fängelset för att se LJ blir Lincolns eskort påkörd och Lincoln nästintill strypt av Kellerman. En förbipasserande bil får honom att stanna. Vem kan det då vara som kör bilen? Lincoln Senior, dvs fadern. Han räddar Lincoln och under programmet får man reda på vem han egentligen är och varför han kommit tillbaka.

Mer fakta om "Företaget" ges och från att ha varit på fängelsenivå är det numera på betydligt högre nivå de rör sig om. I slutet av programmet hände det två riktigt intressanta saker; John Abruzzi ringde Nick - Hur känner de varandra, Vem är Nick egentligen? Det andra var att Bellick upptäckte hålet i marken. Hur ska de förklara hålet?

Prison Break är på rätt spår! Keep it up.

Äntligen! Tack arla

I dag kom Rancid med posten, som jag väntat på den. Om den är bra eller inte är upp till bevis. Förmodligen är den medioker men med tanke på att jag under de senaste dagarna sett New York Minute och Kommisarie Winter torde den framstå som ett mästerverk.

Upp till bevis - tankar och reflektioner kommer senare.

New York Minute

New York Minute är nog den sämsta film jag någonsin sett. Den är flera divisioner sämre än How High med Method man och Redman. Och det säger jävligt mycket. Vad filmen handlar om uppfattade jag aldrig, för intresset dog redan efter fem minuter. Om man verkligen måste ta fram en enda positiv sak med filmen är det Olsen systrarna, Mary Kate och Ashley. Inte för att deras insats är okej eller något utan för dess utseende. Deras utseende fick mig att utstå 40 minuter, och sen kunde inte ens deras utseende rädda denna film. Hade jag varit skribent på Expressen hade filmen inte ens fått en överstruken geting. Den hade fått en död geting.

Prison Break.

Om förra avsnittet var en avstickare så var detta program normen för Prison Break. Det hann, som vanligt, hända en hel del onaturliga saker men ett steg närmare flykten kom dem. Det mest intressanta under hela avsnittet var LJs utveckling. Från att ha varit passiv i bakgrunden bakom Veronica har han, under detta avsnitt stulit en pistol, tagit reda på agent Kellermans riktiga namn, bostadsadress och sökt upp denne och skjutit honom. Inte så att han dog, men förmodligen lite skärrad. Polisen kom tyvärr till platsen innan LJ lyckades fimpa Kellerman och nu sitter han häktad. Under tiden i fängelset har Sucre avancerat i graderna.

Han har blivit en tillgång för gänget. Det han gjort är; Efter att Bellick hyrt in professionell hjälp till att tapetsera klart rummet, blev de tvungna att täcka igen hålet. Om inte, hade hålet blivit upptäckt. Sucre lyckades att täppa igen hålet men blev upptäckt på vägen tillbaka till cellen. Överlag tycker jag att Prison Break är på rätt spår, även om det förekom en rad onaturliga störande moment, och om följande avsnitt håller samma mått kan serien bli riktigt intressant. I trailern till avsnitt 18 lyckades FOX avslöja att en viss Stormare är på väg tillbaka in i serien. Hallelulja!

Sopranos

Episod 5, regisserat av Steve 'Tony Blundetto' Buscemi var, överlag ett mindre bra avsnitt. Inte för att det var dåligt men inte lika intressant som de tidigare. Däremot hade avsnittet två riktigt roliga sekvenser.

Mr. And Mrs. Sacramoni Request var namnet på avsnittet. Johnny Sacks dotter, Catherine, ska gifta sig och Johnny blir frigiven sex timmar för att ta plats på bröloppet. Det händer väl inget speciellt där förutom i slutet när Johnny, i vägburen av FBI, börjar lipa som en kvinna. Innan det hade Tony ramlat ihop och oron började krypa längs ryggraden på Tony. Skulle Philly, Paulie och de andra se honom som en svagare individ och försöka röja honom ur vägen? För att minimera de riskerna tar Tony saken i egna händer och spöar upp sin nya, oskyldiga, livvakt inför ögonen på Vito, Sal och resterande Capos.

Om Vito låg illa till tidigare, är det ändå ingenting med för vad han gör nu. Utklädd till en rysk ubåtsman blir han upptäckt på gaybar gåendes, hånglandes med en lack och läder fikus. Vito far hem, ber sin fru somna om, (detta var på natten) och flyr till motell.

Bye bye Vito? Den som lever får veta.

Bild ur X-Men 3: Last Stand

Medverkande: Mystique (Rebecca Romijn), Magneto (Sir Ian 'Gandalf' McKellen), Multiple Man (Eric Dane) och Pyro (Aaron Stanford)

Bättre upplösning här

Goal - Ribba in!

Goal handlar om Santiago, en talangfull fotbollsspelare, fast i Los Angeles ghetto mellan två jobb, ett på faderns blahblah-firma och det andra som diskplockare på en kinesisk restaurang. Av en slump blir han sedd på en korpmatch av en föredetta talangscout från England. Han får chansen att provspela för Newcastle. Det finns bara ett problem för att Santiago ska kunna nå sina drömmar, hur ska han kunna övertyga sin konservative fader att detta är rätt för honom?

Det är ingen ide att hymla, Goal är fylld av klichéefyllda inslag och spelar på tittarens sentimentalitet, så antingen, älskar man det eller så spyr man ut galla över den. Jag fullkomligt älskar den. Goal är en underbar feel-good movie som berör och ger en hyffsad inblick i hur det som nykomling kan vara att komma till en storklubb. Filmen har ett tvärt slut, lite mitt i, men det kanske för att en uppföljare är under produktion.

Avslutningsvis är Goal filmen för de fotbollsintresserade och Green Street Hooligans (dessa alster bör ej jämföras) för alla casuals som är intresserad av huligankulturen.

Svullo grisare vidare

Fyfan vad rolig Svullo var/är. Det är fan lika roligt nu som för sju år sedan. Svullo var tio år före sin tid. Ett par grymma citat ur Svullo grisar vidare;

"Ursäkta frun, vi letar efter bergsgetter här på scen, har du sett några?" - till en vithårig 100+ skelettliknande tant.

"Snygga tänder, kan man få dem i vita också?" - till nån glasögonorm.

"Ursäkta, du sköldspaddsnacken" - till en student med glasögon och sköldpadsnacke.

"Ursäkta, vet ni när tänk till tusen börjar?" "Jag förstår att du inte vill visa ansiktet" - till en alkoholist.

Och som grädden på moset, kanske bäst av allt, Svullo-dansen. Måste upplevas. Svullo var magisk och vad fan är egentligen Jackass för något?

Kommisarie Winter

Inte för att Beck-filmerna eller Wallander-filmerna är något att vidare ur intrig, spänningsynvinkel men båda har en sak gemensamt; Det går att kolla på utan att reta upp sig på usla skådespelare, skrattretande dåliga dialoger och ett foto som får mig att tänka på första gången vi spelade in film i skolan. Med ointressant handling och miljöer som ser ut som skolans studio kan inte Kommisarie Winter bli annat ännu ett bevis på att svensk film ligger årtionden efter våra såväl danska som amerikanska vänner.

Pinsamt dåligt, ungefär som att se färg torka.

Kingdom of Heaven

För att sammanfatta eländet; Det känns som om Ridley Scott, med klassfilmer som Gladiator, försöker rida på krigsfilmsvågen som var under 2004. Med trivial handling, fel skådespelare och att filmen kom ett halvår försent gör attKingdom of Heaven blir ett bottennapp. Filmen hade, med intressantare intrig, bättre personporträtt mycket väl kunnat bli en ny Gladiator men Scott lyckas inte riktigt här. Är man, likt jag, ett fan av episka krigsfilmer är väl filmen eventuellt värd att se - annars inte.

Inofficiell The Departed sida.

Inte uppdaterad på ett tag, men synopsis och lite annat finns där. Sidan är värd att besöka för dess intromusik som är hämtat från originalet Infernal Affairs.

Sidan finnes här

Man on Fire

Man on fire handlar om den fd CIA-agenten Creasy (Denzel Washington) som tappat fotfästet i livet. Han blir ombedd att agera livvakt till en tioårig tjej i Mexico City och med tiden utvecklas deras relation och med hjälp av den unga Pita (Dakota Fanning) finner Creasy åter livsgnistan.
När Pita blir kidnappad och Creasy nästintill mördad finns det bara en sak att göra, att ge sig ut efter de som kidnappat henne, kosta vad det kosta vill.

På ytan kan Man on fire förefalla att vara en vanlig thriller med alla ingredienser. Men så är inte fallet. Under den första timmen läggs stor vikt på personporträtt och man kommer karaktärerna nära. Den senare delen av filmen handlar om Creasys jakt efter de som kidnappat Pita. Varken actionscenerna eller handlingen känns överdriven eller onaturlig. Lägg där till ett vackert foto, bra ensemble och förvånansvärt bra intrig.

Man on fires största behållning är att den, olikt andra actionthrillers, inte är överdriven eller onaturlig. Banala inslag och klichefyllda slut är väldigt ofta förekommande i thrillers men regissören Tony Scott har, i den mån det är möjligt, plocka bort dessa inslag. Allt som allt är filmen väldigt stark och helt klart värd att se.

Humor på högsta nivå.

Ungdomar anser att filmer som Euro trip och Ice Age 2 är underhållning på högsta nivå. Personligen tycker jag Aftonbladets pseudonyheter om BB-Jessica är i en egen division. Hon har, på två månaders tid, haft sex med tre stycken inuti huset, sjungit ut om hela sin tragiska uppväxt, trott att hon blivit gravid och senast av allt; Hon har förlovat sig med Robin. Giftermål väntar, intui BB-huset vet man inte, men förmodligen. Ingen av dem lär ha tillräckligt med pengar för att bekosta ett riktigt bröllop.

Men det som är roligt är att Jessica inte förstår att hon blir utnyttjad, främst av Robin men också av Aftonbladet. Som Robin själv sade; "Jag kommer att försöka komma Jessica nära. Man kan se det som en strategi" - Är även bröloppet en strategi för att vinna svenska folkhets hjärta? Aftonbladet gottar sig i alla fall i cancerrykterna och bröloppsrykterna. Själv skrattar jag åt avskummen.

Brokeback Mountain 2 trailer

Trailer kanske inte är rätt ord, men en riktigt rolig film finnes här

Animerade filmer, 'senaste' trenden?

Jag kan ärligt säga att jag sett tre stycken bra animerade filmer. (jag räknar inte med anime) De två första var Toy Story och Toy Story 2. Jag var inte gammal men dess bländande teknik och story trollbunde mig. Den tredje filmen är den om clownfisken Nemo. Förutom att den var en visuell orgasm innehöll den väldigt bra element som gjorde den sevärd.

Men sedan då, resterande tio, femton filmer som kommit ut om djur på jakt från hönsgården, om homosexuella och mobbade hajar. Är det senaste inom film? En relativt enkel och bra inkomst källa? Filmer som Shark Tale och Shrek (jag somnade under den fyra gånger förvisso, därför kan mitt minne av den vara helt fel) och Ice Age 2 är verkligen överdeklamerade dussinfilmer. Jag verkar, efter en rad diskussioner, vara en av få som tycker det. Jag tycker humorn är simpel och billig, och ingen film, förutom Finding Nemo, är grymt snyggt gjord.

Vad jag egentligen vill säga med detta prentiösa inlägg är att min åsikt är att gemene svensk är alldeles för lättköpt och godtar nästintill vad som helst som tidningar och recensenter säger ska vara bra. Och detta blir en "ond spiral" - fler och fler animerade filmer görs, de blir mer och mer avancerade men underhållningsvärdet minskar och minskar. Se bara på Ice Age 2 och alla dessa random filmer jag inte kan namnet på med massa random djur. (Heter den Madagaskar?)

Cinderella man

Cinderella man behandlar den sanna historien om boxaren James J Braddocks liv under depressionen på 1930-talet i USA. Efter att ha varit en lovande boxare blir han får, efter att ha blivit avstäng av förbundet, kämpa ännu hårdare utanför ringen för att se till att hans familj har mat på bordet. En fight, stötte än boxningen själv. I huvudrollen som James J Braddock ser vi Russel Crowe, (som förövrigt fyller 42 år idag, 7 april) som tidigare medverkat i L.A. Konfidentiellt, Gladiator och A Beautiful Mind. I starka bi-roller ses Paul Giamatti som även blev Oscar-nominerad för rollen och Renee Zellweger som Mae Braddock, Jims fru.

Även om filmens huvudtema är boxningen handlar filmen minst lika mycket om hur det var för gemene amerikan under depressionen. Hur hunger och fattigdom kan få människor till vansinne. Ett tema vi alla kan realtera som fick mig att tänka efter hur bra vi har det och hur småa problem egentligen är jämfört med verkligt stora. Jim blir en inspirationskälla och ger hopp för alla de amerikaner som gett upp och kastat in handduken.

Filmen blev nominerad till tre Oscar, och en av dem var bästa klippning. Den är av väldigt hög kaliber, speciellt under boxningsmatcherna som olikt Rocky-filmerna inte känns varken överdrivna eller orealistiska. Första timmen av Cinderella man är väldigt intressant eftersom den till stor del visar upp hur folk i missären under depressionen levde. Under den andra delen av filmen går filmen lite på sparlåga och det är inte förens matchen om mästarbältet går i gång det tänder till igen. Ron Howard lägger inte lika stor vikt under nästintill hela andra akten utan skrapar endast lite på ytan och hade kunnat kortats ned en aning. Den känns lite uppdiktad och inte trogen den sanna historien.

Överlag är Cinderella man en helt klart sevärd boxningsfilm eftersom den har under delar av filmen en väldigt intressant och gripande subplot. Boxningsscenerna och skådespeleriet är av högsta kvalite och filmen tillhör en av de bästa toppskicktet av Ron Howard produktioner.

Arla lurade mig tydligen inte

Blev, otroligt nog, inte lurad av Arla. Hatten av för dem, eller kanske inte.

"Hej och tack för ditt e-mail! Denna kampanj blev mycket mer eftertraktad än vad vi kunde föreställa oss. Filmerna har tagit slut och vi har fått beställa nya och det är denna beställning vi väntar på. Byrån som sköter utskicken tror att filmerna kan var utskickade veckan efter påsk. Har du ej fått den då kan du väl återkomma och då notera vilken film du skulle ha och din fullständiga postadress. Arla Forum önskar dig en Glad Påsk! Med vänliga hälsningar Tuulikki Gustafsson Arla Forum"

Jag tror arla har blåst mig

Under samma period som denna blogg såg ljuset drack jag juice, väldigt mycket juice. Apelsinjuice för att vara mer specifik. Anledningen till att jag drack juice var - förutom att det är gott - för att man skulle få en dvd efter att ha druckit sex förpackningar av valfri juice. Sex stycken streckkoder skickades in till arla i början av Mars och efter två veckor skulle filmen skickas. Om det tar fem dagar för filmen att anlända betyder det att filmen är cirka tre veckor försenad.

Har jag blivit blåst? Har Sveriges största producent av mjölk och mjölkrelaterade produkter inte råd att skicka budgetfilmen Rancid till mig? Fyfan alltså. Det var sista gången jag drack eran dyra, överskattade jävla surjuice. I framtiden ska jag endast dricka Multivitamin dryck från Tyskland. Billigt, gott och man slipper bli lurad. Jävla hyckleri.

Förhoppningsvis har de bara inkompetent personal och inser - efter att ha läst mitt mail - att de gjort ett misstag och skickar i väg Rancid till mig. För ärligt talat, jag börjar bli jävligt trött nu.

Raging Bull

En boxningsfilm som handlar om så mycket mer om boxning, om hur en persons djuriska och psykotiska drag kan göra att man förlorar allting som står en kärt. Robert de Niro fick - mycket rättvist, och efter att lagt på sig 20 kilo - en Oscar för rollen som boxaren Jake La Motta. Allting är perfekt i filmen, regin, fotot och att den är filmad i svart vitt. Joe Pesci överraskar i birollen som De Niros bror och manager Joey La Motta. Även om jag kanske tycker om honom bättre när han gestalar galna wiseguys i maffiafilmer vill jag erkänna att han är minst lika bra som tillbakadragna, inte lika galna personer. Pesci visar verkligen sin bästa sida i Raging Bull. Ett sevärt mästerverk stavat Martin Scorsese.

Lite lösa rykten om Pirates of the Caribbean 3 och Terminator

Terminator 4 producent Andy Varja berättar i en intervju att de vill filma filmen "down under" - dvs i Australien och han ser gärna att Arnold, för fjärde gången, gestaltar roboten Terminator. De vill även förvandla Terminator 4 till en riktig sci-fi film. Bra eller anus? Tråkigt nog luktar det rektum lång väg.

Signaturen TomJRdhd, som påstår att han arbetar för Disney säger att han har väldigt mycket fakta om Disneys uppkommande filmer till och med 2009. Den sak han fann extra intressant var titeln till den tredje och avslutande filmen i Pirates of the Caribbean trilogin, som enligt honom, är "Pirates of the Caribbean 3: World's End. Lagom skrämmande och uppseendeväckande må hända, men originellt? Aldrig. Uncharted Waters namnet är betydligt läckrare. Vi får hoppas att alkis Sparrow lyckas rädda världen innan The "World('s) End(s)". Filmen har världspremiär 25 maj 2007, mindre än ett år efter tvåan haft premiär.

The Simpsons: The Movie trailer

Kultserien går upp på bio under 2008 någon gång. En teaser-trailer finns för allmän beskådning här

Ice Age 2

Måste inleda med att berätta hur förvånad och överraskad jag blev när jag klev in i biosalongen. Jag trodde att jag skulle tillhöra gammelrävarna - inte ungtupparna. Salongen kryllade av 25+ människor. Är detta svensk kultur? Sitta och skratta åt animerade djur som drar halvtråkiga vitsar. I så fall vill jag inte drabbas av en tidig 30-års kris.

Diego, Manny och Sid är i alla fall tillbaka, och denna gång håller inlandsisen på att smälta, och de måste, under tidspress, ta sig den andra sidan dalen innan de drunknar. Skrämmande? Nja. Underhållande? Nån gång varje halv timme. Ice Age var, om man ska lyssna på de som sett originalet (har själv inte gjort det), en besvikelse. Personligen tycker jag den hade sina ljusa stunder, de var inte få, men inte heller någonting man kommer ihåg den sekund man går ut från biografen.

För att sammanfatta var Ice Age en "Jaha"-upplevelse, värd sina 85 kronor ,men absolut inget speciellt, varken ur estetiskt eller humoristisk synvinkel. Det som gav mest gåshud var trailern till X-men 3, och det är min fasta övertygelse att filmen kommer bli väldigt bra.

The Big Lewbowski.

Dags att bekänna; Jag somnade första gången jag såg The Big Lebowski. Var väldigt trött, om jag inte minns fel. Men, Coen-bröderna, med filmer som Millers Crossing och Fargo bör inte göra en besviken var min spontana tanke innan jag såg The Big Lewbowski.

Om jag blev besviken? Nej, tvärtom. Jag skulle vilja påstå att Big Lewbowski är Coen-brödernas absolut bästa och mest underhållande film, någonsin. Och då har jag ändå sett medparten av deras alster. Så bra var filmen verkligen. Ingen nyhet, men ändå. Enda tråkiga var att Steve Buscemis karaktär inte fick större utrymme. Att spela loser gör ingen bättre än Buscemi. Se bara på Ghost World!

Gudfadern till PC - en flopp.

När jag först hörde talas om att Gudfadern skulle bli spel blev jag glad. Ett GTA-liknande fast med Gudfaderns atmosfär. Det kunde ju inte bli annat än en kassasuccé. Sen läste jag att Electronic Arts stod bakom projektet. EA, och framförallt EA Sport, förknippar jag med budgetspel man lika bra kan klara sig utan. Att de skulle lyckas med bedriften att fånga atmosfären i Little Italy kändes som att begära att skolmaten skulle vara befriad från mänskligt hår.

De lyckades dock, mot alla odds, med att fånga atmosfären. Redan från början känner man igen sig i spelet, bland karaktärerna. Men sedan, själva styrningen. Vilken jävla flopp. Det är helt omöjligt att finna rätt sensitivity, inte för långsam men inte heller för snabb. Det går inte. Att "invert mouse", på eller av, inte gör någon skillnad är en annan sak.

Jag har precis kommit till scenen där Luca Brasi blir eliminerad, framför ögonen på Joe Pesci (min karaktärs namn), och det är nu Joes uppdrag att likvidera de som så småningom skickar paketet om att Brasi is sleeping with the fishes. Det hade kunnat bli så bra - det uppdraget - om jag inte sprungit rakt in i väggarna och haft noll kontroll över vad jag gjorde. Det gick inte att röra karaktären på ett bra vis, och istället för att hämnas på Lucas mördare blir man grinig över hur inkompetent ens karaktär är.

Gudfadern åker, tillsammans med lite damm och smuts, rakt ner i papperskorgen.

Mailade Bjurman

Med en fråga om Martin Scorseses gravt underskattade mästerverk Casino och. Tydligen är jag, tillsammans med Bjurman, (krönikör på Aftonbladet för er som vet) en av få, som anser, att Casino är Scorseses bästa film. Han tycker i alla fall att den är "väldigt underskattad". Att filmen inte innehar en top100 position på imdb är en gåta.

Bjurman om Casino:
[...] Den är b-sidan till ”Goodfellas”, för att nu tala skivspråk, och ibland föredrar man den komplexa b-sidan framför det mer självklara huvudnumret. Sedan hör det till saken att jag råkar vara Vegas-fantast, vilket bidrar till min kärlek. Men jag menar också att såväl DeNiro som Pesci gör ännu starkare rollprestationer där. Och Sharon Stone är ju alldeles makalös. [...]

Pesci är ännu galnare, med ännu kortare stubin, här, än någonsin tidigare. Sharon Stone visade ju även hon, att hon har talang. Även om hon, både före och efter Casino, visat att den finns.

Sopranos

Kom att tänka på en sak igår efter att ha skummat igenom Goodfellas. Många av karaktärerna, stora som små, är representerade i Sopranos. Frank Vincent (Philly Leotardo), Michael Imperioli (Christopher) och Lorraine Bracco (Dr. Jennifer Melfi) för att nämna ett par exempel. Det slog mig då att jag tidigare läst att David Chase blivit inspirerad av Scorceses alster, och man kan, om man vill, se Sopranos som en hyllning till Scorsese och Goodfellas. Likheterna är i alla fall slående.

I dagens avsnitt hände det en stor sak, för Paulie. (även han med i Goodfellas, i en mindre roll) Det visade sig att hela hans liv - hittils - kan ha varit en enda stor lögn. Den han trott varit hans moder - är hans moster och viseversa. Jobbigt läge, eller vad ska man säga? Utöver detta har Bobby börjat deala lite utanför de andras vetskap - han ska hjälpa en färgad rappare med att släppa en skiva. Ett bra tips - enligt Bobby - är att göra en 50-cent - dvs bli skjuten och sedan göra musik baserat på det. Bobby tar saken i egna händer och skjuter honom i rumpan.

Såg förövrigt i Per Bjurmans krönika att han uttryckte en önskan om att Vito bör försvinna. Kan inte annat än hålla med. Ett steg närmare kom han idag, med oväntad hjälp från Carmella. Den stora frågan - fortfarande - är hur det kommer gå för Junior? Vad kommer hända med honom? Tills vidare lyssnar jag på Dominic Chianese - Core 'Ngrato.

Broken Flowers

Återigen gör Bill Murray en lågmäld rolltolkning och kontentan blir - en av hans bästa prestationer någonsin. Stark, känslosam, paranoid och på gränsen till deprimerande sammanfattar Broken Flowers. En positiv överraskning - sevärd.

På ruinens kant för Prison Break?

Så kändes det innan jag slog på avsnitt 16. Antingen går det i samma anda som tidigare och går ner sig totalt - eller händer det något drastiskt och annorlunda som fångar intresset. Vilket - på både gott och ont - hände. Hela avsnittet är en enda lång flashback där vi får ta del av anledningen till varför Lincoln ens befann sig i parkeringshuset och hur Kellerman och company fick honom ditsatt.

Men avsnittet behandlar inte bara Lincoln och Michaels utan även anledningen till varför Sucre, C-Dog och T-Bag sitter i fängelse. Bra för personportträtten - som hittils lyst med sin frånvaro. Tyvärr framställs alla, faktist alla tre, som goda människor som antingen haft oflyt. Inte ens T-Bag framställs som ett djur. Man får även reda på lite mera om Saras bakrund - som inte är som man väntat sig.

Veckans avsnitt av Prison Break var det första på länge som var bra - och det med besked - i grevens tid. Nu väntar jag bara på Stormares återkomst.

top5 lista över världens bästa filmer.

En bra film behöver inte innehålla bra regi och bra skådespelare. Den kan bara vara hejdlöst rolig och underhållande. Sådana filmer blir ofta underskattade.

Min top5 lista över världens bästa filmer.

1) Eurotrip "Mizguuuuziiie" - anyone? Grymt rolig. Världens bästa komedi.
2) Pearl Harbor - episk, trovärdig, bra skådespelare och bra regi. Helt klart underskattad.
3) King Arthur - Många påstår att Braveheart är den bästa inom genren. Då har de förmodligen inte sett King Arthur. Intressant, överraskande och visuell orgasm.
4) American Pie - Rankad som nummer två över världens bästa, roligaste och smarta komedier. Personer som inte skrattar har ingen humor.
5) The Butterfly Effect - Djup handling som får en att tänka till. Det tog mig tre gånger innan jag alla pusselbitar på plats.